This feeling is not sadness, this feeling is not joy

Att åka tåg igenom Sverige ger ett lugn som jag så väl behöver. En resa genom vacker natur blandat med asfalten på motorvägen som man ibland skymtar.
Samtidigt som jag gör en resa rent fysiskt i ett tåg gör jag även en mental resa inom mig själv.

Jag har åkt den här sträckan ett flertal gånger nu och första gången var i april, strax efter min separation. Då var mitt inre i uppror och sorgen var obeskrivlig. Jag kunde knappt andas men jag tog tåget och gav mig iväg för att det var vad som förväntades av mig.
Nu är resan lättare. Jag andas normalt. Sorgen har skingrats. Men det är fortfarande tungt, fast på ett helt annat sätt.
Under resan får jag tid att tänka på allt som varit och vad som kommit ur det.

Under min senaste tågresa funderade jag på svek och den hemska känslan av att ha blivit sviken.

Enligt SAOL är betydelsen:
svek s. -et; pl. = bedrägeri; förräderi; trolöshet
För mig är känslan av att ha blivit sviken en av de absolut värsta. Det finns många former av svek. Och sveket i sig kan variera i styrka och kraft beroende på vilken relation du har till den som sviker. Är det någon som förefaller oviktig i ditt liv så är det oftast ganska lätt att bara borsta av sig känslan och gå vidare.
Är det någon som står dig nära är det desto svårare.

Känslan av maktlöshet förtär dig inifrån och söndrar det du en gång trodde på. Tilliten får sig en rejäl käftsmäll och du undrar om du någonsin igen kan lita på en annan människa. 

Det år som gått har jag blivit sviken av flera personer och på olika sätt. 

Jag har lärt mig att alla inte är vad de utger sig för att vara. En svaghet hos dem som jag gör till min styrka. För jag har beslutat att jag trots allt väljer tillit. 

Jag vill fortsätta att tro gott om de jag har runt mig och som står mig nära. Men utan att vara naiv.

Kanske är jag mer vaksam framöver. Men jag går vidare. Jag går från något dåligt och ruttet till något bättre. Vad det är får tiden utvisa.

Dagens låt: Illusion av VNV Nation