När man går igenom en riktigt smutsig separation så flyter en hel del annat upp till ytan. Bland annat vilka som är ens vänner och vilka som man bara trodde var ens vänner.
Och det lustiga i hela kråksången är att det inte nödvändigtvis är de gamla vännerna som var de sanna. Det kan visa sig att nya, hittills ganska ytliga, förvandlas till en djupare relation med ett värde man inte var riktigt beredd på.
Samtidigt som det är med en stor portion vemod jag går igenom denna tid så är jag även oerhört tacksam över de fina människor som kommit tillbaka in i mitt liv, eller de som nu kommit in i mitt liv. Utan dem skulle jag vara fattig, för de berikar min tillvaro med sin närvaro.
Och det mest fantastiska av allt är att alla mina vänner har så olika personligheter! Den ena är inte den andra lik, men vi funkar bra ihop ändå. Och det ger ett helt annat djup och perspektiv.
En annan del som blivit märkbart viktig i mitt nya liv är värdet av att ha en familj. Om jag inte haft min familj vid min sida hade jag aldrig kunnat resa mig. De har varit där när jag fallit. Hjälpt mig upp när jag snubblat. Burit mig när jag inte orkat gå själv.
Jag har till och med kommit min österrikiska släkt närmare, trots att de är 200 mil härifrån.
Kanske låter allt det här som sentimentalt dravel. Men för mig har det varit en viktig lärdom.
Man ska vårda sina relationer ömt. Till vänner, till familj, till sin partner. Och aldrig ta någon för givet.
Det är synd att inte alla förstår det.
Dagens låt: Further av VNV Nation
puzz
SvaraRaderaIbland känns det som om familjen bara väntar på att nåt tragiskt ska hända så att de får känna sig behövda igen - åtminstone känns det så med mina föräldrar. De längtar liksom efter att få finnas till hands.
SvaraRaderaBra att få rensa lite vänner ibland och bra att hitta nya <3