I år har 11 år passerat. Det har varit år av glädje och sorg.
Ibland undrar jag om det verkligen är meningen att vissa av oss får en tyngre ryggsäck att bära genom livet. Eller är det en slump? Kanske ren otur? Eller ett sätt att sona våra synder?
Jag vet inte. Men jag känner att det får vara nog nu. Jag vill uppleva lycka framöver. Jag är trött på sorg. Så otroligt trött.
Idag hyllar jag mina söner. Jag har en i himlen och en på jorden.
Mamma älskar er över allt annat.
