Energy

Trots att snön faller var det dags att göra en ordentlig vårstädning i vänlistan på Facebook. Ut åkte de som har någon kontakt med mitt ex. Och det kan tyckas märkligt, men med tanke på det han gjort mot mig så vill jag inte ha någon koppling till honom överhuvudtaget. 

Detta upprörde en av mina så kallade vänner. Så till den milda grad att jag blev anklagad för än det ena, än det andra vilket är tråkigt. Men det säger ju egentligen mer om henne än om mig så det känns inte som en förlust att bli av med henne som "vän". 

Det är lustigt hur en separation kan få så många ringar på vattnet. I mitt fall har separationen medfört att jag lärt mig en hel del om mig själv och jag har jobbat mycket med min personlighet och mina sämre egenskaper och förbättrat mig. Jag är långtifrån klar, för det är ett livslångt arbete, men jag har kommit en god bit på väg. 

Vidare har jag blivit varse vilka som är mina riktiga vänner. Och det är helt underbart vilka fina och fantastiska vänner jag har!!! 

Jag står närmare min familj, närmare än någonsin skulle jag våga påstå.

Och jag har blivit av med en massa troll. Det är förlösande och det känns som ett ok lyfts från mina axlar. 

Man ska inte ha en massa energitjuvar i sitt liv för de skadar enbart och suger ut all livsglädje. Då är det helt enkelt bättre att göra en vårstädning!

TTFN

Dagens låt: Energy - Keri Hilson

If your friends are there then every thing's all right

Jag har ju tidigare skrivit om vänner och om att förlora vänner man trodde stod en nära. 

Jag har återknutit kontakten med gamla vänner och där är Facebook ett enkelt sätt att söka upp personer.

En gammal killkompis från gymnasietiden dök upp hos en gemensam vän och jag lade till honom i min vänlista. Vi började prata och vi träffades och pratade ännu mer. 

Han blev intresserad av mig men jag förklarade att det inte är ömsesidigt. Han visste dessutom vad jag just gått igenom. 

Men vänskap kunde jag erbjuda. Och endast det. 

Häromkvällen skrev vi till varann och han tog återigen upp att han är intresserad. Jag berättade återigen att känslorna inte är besvarade.

Helt plötsligt ändras tonläget i hans meddelanden och han blir direkt otrevlig och kränkande. 

Det slutade med att jag bad honom dra åt helvete och sen tog jag bort honom från min vänlista på Facebook. 

Med det kan jag konstatera att man ska vara försiktig med vem man bjuder in i sitt liv. 

Dagens låt är Friends av Elton John

It's time to start all over, make a new beginning

För drygt en vecka sedan sa jag upp mig på mitt nuvarande jobb. Jag har jobbat där i två år och trivs egentligen bra med mina arbetsuppgifter och kollegor. Men det finns saker som inte stämmer.
Jag jobbar min sista vecka den kommande veckan. Min sista dag blir på torsdag och jag avslutar med en julfest.
Det var sorgligt i måndags att prata med min chef och gruppledare. För hur det än är så är jag oerhört dålig på avsked. Det gör mig ledsen.

År 2013 har varit ett riktigt skitår på många sätt. Det har inneburit separation, skilsmässa, att vara bostadslös, att inte få ha sonen boende hos mig, att förlora vänner jag trodde var nära, mycket sorg och förvirring.
Men det har också inneburit glädjen i att skapa ett nytt hem, att ha funnit nya vänner och fördjupat relationen till befintliga vänner, att hitta sig själv, att våga sånt jag inte vågat på många år, att hitta fokus och beslutsamheten att göra något bättre.
Därför väljer jag att starta om helt och hållet år 2014.

Nytt jobb, nytt liv och framför allt nya möjligheter.

Dagens låt: New beginning av Tracy Chapman

You seek a God to stand above you, wrapping healing arms around you

Idag fick jag ett meddelande som värmde mitt hjärta lite extra.
Det var en gammal chef och kollega från USA som kontaktade mig och han önskade mig och min man en God Jul.
Jag besvarade hans meddelande och informerade att vi separerat och att vi inte längre har någon kontakt.
Han beklagade detta djupt och skrev att han inte hade haft en aning... Det han däremot vet med säkerhet är att jag är en stark person och att allt kommer att ordna sig. Vidare skrev han att hans tro lärt honom att allt sker till det bästa för dem som älskar Gud. Han förtydligade att "allt" inte nödvändigtvis är bra eller glada saker, men att livet är en serie av ständiga förändringar som för med sig nya vänner, nya äventyr och nya kunskaper.
Han avslutade sitt meddelande med att han ska ta med mig och min son i sina böner.

Det var ett fint meddelande som jag är tacksam över.

Jag är inte troende. Ibland önskar jag dock att jag var det, för i vissa lägen kan jag känna att det skulle vara skönt att ha en tro att luta sig mot. Ett stöd som finns där oavsett.
Men jag har i alla fall en tro. Och det är tron på mig själv. Under åren jag levt med mitt ex har han sakta brutit ner den tron och raserat min självbild. De senaste månaderna har jag jobbat hårt med att bygga upp det som raserats och försökt hitta tillbaka till mig själv. Den jag en gång var och vad jag i framtiden vill bli.
Jag är stark, precis som min före detta kollega och chef skrev. Och jag är stark nog att erkänna att jag ibland är svag.
Det är livet.

Dagens låt: Saviour av VNV Nation

I could scream myself to sleep if it would shatter the illusion

Det har varit en händelserik vecka.

Skilsmässopapperna har kommit och det förvånade mig inte ett dugg att exet inte skickat in sina papper. Det är så typiskt honom eftersom han är helt inkompetent att hantera praktiska saker. 

Min sambo har flyttat ut. Så nu bor jag verkligen själv för första gången på många år. Men eftersom vi trivdes så bra så är det med vemod i hjärtat. 

I torsdags var jag och skrev på papper som kommer att förändra min framtid. Det är med skräckblandad förtjusning som jag blickar framåt.

2013 har varit ett riktigt skitår. År 2014 kan bara bli bättre! Det måste bli så. 

Dagens låt är The noise inside my head med Assemblage 23

There's a shoulder where Death comes to cry

Idag har jag funderat mycket på min mamma. Jag har inte varit och hälsat på henne sedan i augusti. Och det finns ju förvisso en anledning med tanke på att jag varit upptagen med att flytta, försöka få lite ordning, jobba, jobba och jobba lite till. Sen lite socialt liv däremellan.
Men det dåliga samvetet gnager och påkallar min uppmärksamhet. Framförallt idag. Varför just idag vet jag inte. Men så är det.
När jag var hos henne sist kände hon inte igen mig. Inte alls.
Första dagen var vi ute och promenerade Jag höll henne i handen för jag var rädd att hon skulle vandra iväg om jag släppte henne. Det var första gången jag höll min mamma i handen som jag kan minnas. Vi stod aldrig varann nära när jag var barn. Vi har nog aldrig stått varann nära. Och nu är det försent.
Att föra en konversation med henne är omöjligt. Hon kan inte svara för det kommer inte rätt ord. Bara få ord som inte har en mening.
Andra dagen jag var och hälsade på var hon än mindre intresserad av min närvaro. Sköterskorna hade ordnat en sångstund och bad mig vara med. Vi sjöng sånger jag en gång sjungit i skolan. Jag sjöng för mamma och hon log mot mig för en sekund. Sen vandrade hennes blick och hon promenerade iväg ner för korridoren. Jag satt kvar och sjöng med de andra.
Bägge dagarna lyckades jag hålla tårarna tillbaka så länge tills jag klivit ut genom dörren. Då släppte jag allt och lät dem flöda fritt.
Det är inte långt att gå från vårdhemmet till mammas forna hem men det kändes som att det var mil att promenera. Sorgen är tung att släpa på.

Det enda som är glädjande är att mamma verkar nöjd i sin värld hon numera lever i. Det är inte min värld och vi talar inte längre samma språk. Men hon ler och ser förnöjd ut. Det betyder mycket.
Det är vi som står bredvid som lider av hennes sjukdom.

Dagens låt är Take this waltz av Leonard Cohen. För att det är en av min mammas älsklingslåtar.

If I could change your mind, I wouldn't save you from the path you wander

Dagens tågresa tillbringades bredvid en dam från Östermalm.
Det var en pratglad dam och vi diskuterade det mesta, allt från hennes takterass till val av vinterjacka. Hon skulle åka och hälsa på sin syster i Örebro Jag berättade att jag var på väg dit för att arbeta.
Damen var mycket intresserad av mig som person. Att våra liv var som natt och dag berörde ingen av oss. Vi hade ett trevligt möte under två timmars tågresa.
Jag värdesätter dessa möten med okända högt. Jag lyssnar. Sållar bort bruset och behåller guldkornen. När vi skiljdes åt på Örebro Central önskade hon mig en fin dag. Jag önskade henne detsamma. Och med det sagt vandrade jag mot sjukhuset för att starta min arbetsdag. Och jag promenerade med glädje i själen. För det var vad damen lämnat efter sig. Det tackar jag henne för.

Arbetsdagen var givande, engagerad och mycket mycket lyckad. Tänk att jag har lyckats så ett frö i en organisation som nu blommat ut till fullo. Gruppen är så fokuserad och positiv och jag kan inte annat än le åt deras framgång.

När jag kom hem öppnade jag brevlådan och jag såg direkt att BREVET låg där. Det brev jag väntat på i en månads tid. Jag hann inte ens låsa upp ytterdörren innan jag slitit upp kuvertet.
Domen har fallit.

Jag är fri.

Dagens låt: Chrome av VNV Nation