Alla som känner mig ordentligt vet att jag älskar motorcyklar men valt att inte ta eget hojkort för att jag vet att jag kommer att köra ihjäl mig.
Idag fick jag ändå uppleva lyckan att åka med.
Vi åkte en tur till ett café där vi mötte upp en vän till min vän. Vi drack kaffe, pratade och njöt av synen av alla andra mororcyklar.
Jag hade kunnat stanna hela dagen.
Men som med allt annat så finns ett slut. Det blev dags för hemfärd. Jag passade på att insupa varje sekund på vägen hem.
Den här dagen har varit en av de bästa det här året. Min fina vän tog mig till himlen och tillbaka. Tack min vän! Det betyder så mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar